Suddiga vardagspixlar

Syskonhäng vid Lillebrors skrivbord, som vi köpte för 74,90 i somras. Ett halvår tidigare kostade bordet uppåt 500 kronor.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 254

"Sockertoppen, nu lägger du boken på nattduksbordet. Du ska sova, inte läsa", ropade jag från nedervåningen.
"Hur kan du höra mig?"
"Jag hör allt!"
Fem minuter senare:
"Men hallå, lägg bort boken sa jag!"
"Men hur kan du höra mig?"
"Jag har superhörsel."
"Åhhh.... "

Slå på SVT1 kl 21.00!

I kväll ska jag se den svenska dokumentären "Geniet och pojkarna", som handlar om nobelpristagaren Carleton Gajdusek. År 1976 fick han nobelpriset i medicin för upptäckten av galna kosjukan hos ett kannibalfolk på Nya Guniea. Gajdusek var inte bara en världsberömd forskare också en flerbarnspappa, då han adopterade 57 barn från Söderhavet. När hans karriär stod på toppen av sin bana började rykten gå om att han var pedofil. Han erkände och hamnade bakom lås och bom i ett år. Trots det försvaras han av legendariska vetenskapsmän.

Bloggskadad

Han flinade lite när jag bad honom att inte blogga om vårt samtal.
"Har du glömt bort vad jag heter i efternamn", fnittrade min psykolog Calle Schulman.
"Men snälla, jag vill inte att folk ska veta vad vi pratat om."
"Ha ha, you wish", sa han och skrattade hela vägen till tangentbordet och sedan vidare till banken.
Ungefär då vaknade jag, tack och lov.

En blogglänk om dagen, 16 december

På bloggen "Ditt liv på 6 ord" samlar Umeåbon Jenny Eklund sexordsmemoarer. En gång frågade hon per mejl om jag hade en på lager, men jag har fortfarande inte kommit på hur min börjar. Missa för allt i världen inte Eric Goesta Roséns memoar, den gillar jag allra mest!

Vad säger dina kläder om dig

Jag försäkrade mig om att jag inte kom och störde innan jag förklarade mitt ärende. Sedan bad jag om en grej som skulle kräva en en hel del arbete, men som hon ska göra eftersom det ingår i hennes jobb. Låt oss kalla henne Gerd.
"Du kommer att få betala för det, bara så att du vet", avbröt plötsligt en kvinna som hade suttit gömd bakom en skärm.
"Jag vet, två kronor per kopia va?"
Gerd, som suttit tyst, bad mig att vänta medan hon försökte få tag i en person. När den personen inte svarade bestämde vi att jag skulle ringa honom i stället.
"Och en läkare måste godkänna det först, bara så du vet", sa kvinnan bakom skärmen med ett uppfostrande tonläge och en stor suck efteråt.
"Vem blir det då", frågade jag.
"Ja, den ansvarige förstås."
"Okej, men jag minns inte vem det var."
"Då blir det svårt", sa kvinnan bakom skärmen och snörpte ihop munnen.
"Får jag fråga en sak, varför har du det där tonläget mot mig?"
"Därför du kom in hit och var helt stirrig från början."
"Va? Jag kom in hit och frågade om din kollega hade tid att svara på en fråga, vilket hon hade. På vilket sätt var jag stirrig?"
"Jag ser ju på dig, du är ju stirrig nu också."
"Men va", sa jag och visste inte riktigt vad jag skulle säga. "Nej, jag är inte stirrig, vad menar du egentligen? Jag kom in hit eftersom jag hade fått veta att ni kunde hjälpa mig, men du verkar tycka att det är svårt."
"Nu vill jag att du går härifrån. GÅ!"
"Okej, jag ska gå men först vill jag veta vad du heter."
"Nej du, det tänker jag inte berätta. Det hör inte hit", sa hon trots att hennes namn stod på en skylt utanför dörren.

Hennes chef sitter ett par våningar upp. Jag bestämde mig för att gå dit för att be om hjälp, men också för att berätta om vilket bemötande jag hade fått. När jag såg mig själv i hisspegeln skrattade jag till lite och passade på att sätta upp håret i en stram knut, lägga på ett lager lipsyl på mina torra läppar och den svarta, väldigt skräddade kappan hade jag redan satt på mig. Jag fick både hjälp och bekräftat att kvinnan bakom skärmens bemötande var under all kritik.

På väg därifrån började jag tänka på det här med kläder. Hon bakom skärmen såg nog en ganska trött kvinna med hår som stod åt alla håll (efter mössan), ett par spruckna läppar (pga det sibiriska klimatet), mörka ringar under ögonen (orolig natt) och en urtvättat tröja som jag drog på mig för att inte frysa. Hennes chef såg mig i snyggkappan, uppsatt hår och läppglans. Två helt olika utseenden, men samma personlighet.

Nu kanske jag läser in för mycket i det här, det handlar förstås om två individer med helt olika sätt att bemöta människor. Men det skulle inte vara första gången någon drog slutsatser om en främmande människas personlighet utifrån kläder, frisyr och hållning.

En blogglänk om dagen, 15 december

Jag började läsa Krickelin-Krickelin i början av hösten och det är nog den mest färgglada bloggen i min blogglista. Jag kan inte sluta titta på Kristins fina bilder, det osar kärlek om dem. Om jag måste välja två inlägg som tyckt om extra mycket blir det "När det gör ont" och "Det som är riktigt bra".

Lägesrapport

Jag var redo att lägga mig vid åttasnåret men så ringde hemtelefonen. När jag hade lagt på luren kollade jag på sju av tolv "Hemliga svenska rum"-avsnitt. Efter det var jag inte trött längre och här sitter jag nu och funderar på varför jag inte gick och lade mig i stället? SVT Play finns ju kvar.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 253

En redig mössa (tack mamma!) och ett par vurstingvantar senare, nu slipper Lillebror, som gärna leker ute oavsett väder, frysa om öron och fingertoppar. Däremot minns vi inte hur man gör för att slippa köldbitna äppelkinder och tårar som fryser till is på ögonfransarna? Flytta till medelhavet, kanske? Jag vet bara att det blir bättre ju äldre de blir.

Varför får jag inte till det?

I början av december skrev Alexandra Reichler om det fanns en sån där "gilla" knapp skulle jag ha tryckt på den nu apropå ett inlägg om ståhejet kring jul.

Jag har försökt lägga till en sådan där knapp, men Blogger vill inte samarbeta:

+
SPARA

Men sen då? Varför syns det inte?!?

Jag vill också dela säng med Elizabeth I

Jag köpte det senaste numret av tidningen Allt om historia enbart för att läsa artikeln om Englands drottning Elizabeth I. Av alla drottningar är hon den som jag gillar allra mest!

I den långa texten som sträcker sig över fyra uppslag stod väl egentligen inget nytt, däremot finns en liten notis som berättar om drottningens favorit bland hovdamerna, Helena Ulfsdotter Snakenborg. Enligt notisen sägs det att svenskan fick dela säng med drottningen för värmens skull. Det skulle jag också vilja göra, mest för att få chansen att höra vad Elizabeth tänkte när ljusen slocknat. Då skulle jag fråga henne vad hon egentligen tyckte om sin pappa, praktaset* Henry VIII, och hur det kändes när hennes flotta krossade den spanska armadan.

* bra ordval av Lovisienstadt a.k.a. drottningen af Umeåbloggarna.

En blogglänk om dagen, 14 december

Åh, vad jag gillar Linus Fremins blogg! Det känns som om han tänker ett varv extra innan han publicerar sina blogginlägg om "kön, könsorgan och annat livsviktigt".

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 252

Usch vad jobbigt det kändes när jag såg hur utplockat det var på klädhängaren. Ingen tomtenisseoutfit, ingen pepparkaksdräkt. Ingenting. Och vi som lugnade Sockertoppen i kväll när han väldigt artigt poängterade att han fortfarande inte hade kläder till morgondagens luciafirande "oroa dig inte, vi fixar det där."
"Men här finns ju i alla fall en skjorta", sa min svärmor och jag började genast leta efter tillbehören, men det fanns varken strut och stjärna eller ljus och glitter.
"Vi åker förbi på Ersboda."

Två minuter i nio i kväll jäktade vi in i butiken och hittade rätt snart julavdelningen, men där var det lika utplockat som på hängaren i den första butiken. Ett butiksbiträde berättade att det var slutsålt.
"Åh shit jobbigt, det är slutsålt här också", suckade jag när jag kom tillbaka till min svärmor och började fundera på andra alternativ.
"VA???", ojade kvinnan bredvid mig och berättade att hon var ute efter något till sina ungar, som också ska lussa i morgon bitti. Då kändes det genast lite lättare, vi var inte de enda som var ute i sista sekund. Till slut hittade vi en tomtedräkt och en röd ljuslykta. Om man viker upp ärmar och byxben, drar ihop jackan med repet och har en mössa under luvan syns det inte att den är gjord för en vuxen.

Det löser sig, det gör det alltid!

En blogglänk om dagen, 13 december

Johanna skriver underhållande om jämställdhet, livet och föräldraskap på sin blogg Johanna i Jakan.
"Och nu pratar jag om mitt barn som ju också i viss mån är en form av husdjur. Ber om ursäkt för det också, fast inte lika mycket. Hon är ju ändå bra speciell, sjukt unik och fantastisk den där ungen."

På min önskelista

I kväll slötittar jag på grymma Sofia Coppolas "Marie Antoinette" och tänker att jag väldigt gärna skulle vilja veta ännu mer om "lyxdrottningen". Kanske finns det en bra bok i stil med Peter Englunds "Silvermasken", som skildrar drottning Kristinas liv? I så fall önskar jag mig den i julklapp.

En blogglänk om dagen, tolfte december

På tal om att lämna två kommentarer om dagen är Eff är en mästare på att lämna kluriga kommentarer, som man inte riktigt förstår sig på. Han har naturligtvis en egen blogg och den är väldigt kreativ och ungefär lika klurig som hans kommentarer.

En blogglänk om dagen, den elfte december

Dekadensmagasinet är en blogg om böcker, konst och livet. När min vardag innehåller för mycket snor, barnskrik och karriärångest läser jag gärna Johannas fina blogg. Vi lever väldigt olika liv, men det känns som om vi har många gemensamma intressen.

"Det var kul så länge det varade"

Jag försöker intala mig att det var en investering i mig själv men varje gång jag betalar månadens CSN-faktura gråtar jag blod.
"Hur kunde jag", frågar jag mig själv fastän jag vet att min utbildning var nödvändig, åtminstone ett år av tre. Pust!

Julklappstips!

Betala en by-barnmorskas utbildning, det är mitt bästa julklappstips. Jag tänker på alla kvinnor som dör under förlossningen för att de inte haft råd med en läkare eller barnmorska och på alla kvinnor som bor alldeles för långt bort från närmsta sjukhus. Ska kvinnor i fattiga länder få tillgång till grundläggande mödravård behövs fler by-barnmorskor, som besöker kvinnorna under graviditeten och som hjälper till vid förlossningen. Klicka här för att läsa mer.

Bild: Action:aid

En blogglänk om dagen, tionde december

Vi brukar prata om folk som vi skulle vilja dricka te med, alltså lära känna. Egon, som hon kallar sig i bloggosfären, står på min lista och där hamnade hon på grund av sin blogg.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 251

Den här bloggen är ett utmärkt forum för att nå ut till nära och kära. Vissa av er kanske har funderat på vad the Olssons brothers önskar sig i julklapp, här har ni svaret:

Sockertoppens önskelista:
- Lego (men snälla, köp inte det för jag vet nog ingen annan unge som har så mycket lego som han har).
- Ett minneskort till en casio digitalkamera "så att jag kan filma".
- Tuschpennor
- Faktabok om vulkaner, rymden, hajar
- Utklädningskläder
- Spel
- Pussel

Lillebrors önskelista:
- Böcker
- Fingerfärg
- En låtsasmobiltelefon som blinkar och piper
- Pussel för ettåringar

Detta bör ni läsa

Bloggaren Schmuts inlägg "Två kommentarer om dagen håller doktorn borta". Jag är urkass på att lämna kommentarer, men jag lovar att bättra mig!

Smärta från hell

Under dagen ska jag till vårdcentralen för att kolla upp om det är trappolyckan som gör sig hörd i axlar och nacke. Jag befarar att läkaren kommer att stava till sjukgymnast.